Ett nytt perspektiv på opera

Runt om i Europa återupptäcks operor komponerade av kvinnor, som Rosa Coccias ”förlorade verk” Ifigenia från 1779; och Elfrida Andrée och Selma Lagerlöfs opera Fritiofs saga som under våren fått sin urpremiär på Aalto MusikTheater i Essen, cirka 130 år efter att den komponerades, och på Nationaloperan i Paris framförs Antonia Bembos Ercole amantefrån 1707. Men trots denna positiva utveckling erbjuds fortfarande mycket få av dessa unika verk av kvinnor på scener i Sverige.

Med Confidencen Opera & Music Festival – FEMALE EDITION dyker Den Andra Operan i samarbete med Confidencen – rakt in i den magiska, förtrollande och mångfacetterade operavärld som skapats av kvinnor. Förutom Francesca Caccinis La Liberazione, som bjuder in publiken till operakonstens födelse, blir det Den Andra Operans 10-årsjubileumskonsert med verk av bland andra Maria Antonia Walpurgis och Anna Amalia von Saschsens samt ett program kring Wilhelmina von Bayreuth, operakompositör och syster till den svenska drottningen Lovisa Ulrika.

Så länge opera skapats har kvinnor varit upphovspersoner. För även om kvinnorna ofta arbetat under kärvare förhållanden eller tvingats komponera under pseudonym, har de ständigt bidragit till den operaskatt vi idag har att välja ur.

Drivkraften och lusten att skapa opera är obestridlig och våra tonsättare har på olika vägar funnit möjligheter att göra detta trots snäva samhällsnormer. För att hitta dem har vi sökt i både kloster, hovmiljöer och musikerfamiljer.

Under barocken var kloster inte bara religiösa centrum utan också lärosäten, där unga flickor kunde utveckla sina musikaliska och litterära förmågor, något forskningen tror är fallet med Camilla de Rossi.

Även för aristokratins kvinnor fanns möjlighet till komponerande – Maria Teresa Agnesi framförde både egna och andras verk hos mecenater. Och i hovmiljöer kunde prinsessor som Maria Antonia Walpurgis iscensätta sina operor på hovteatrarna.

En tredje möjlighet för att som kvinna slå sig fram som operaskapare, var att tillhöra en av de professionella musikerfamiljer som under renässansen och barocken bildade en egen samhällsklass. Ett framstående exempel på detta är Francesca Caccini, dotter till tonsättaren Giulio Caccini.

Francesca är bokstavligen på plats när operan föds som konstform. Redan som 13-åring, år 1600, uppträder hon i Euridiceav Jacopo Peri. 1607 komponerar hon sitt första egna verk, La Stiava, som alltjämt antas vara förlorat. Hennes La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina från 1625 finns däremot kvar och anses därmed vara den äldsta bevarade operan komponerad av en kvinna. Det är också den första operan någonsin som framförs utanför operakonstens födelseland Italien.

Som tjugoåring engageras Francesca vid Medici-hovet och blir snabbt en tongivande person i det italienska musiklivet. Här utvecklar hon sin musikaliska bredd, vilket tillsammans med hennes skicklighet som sångerska, kompositör, lärare och instrumentalist lägger grunden för en framstående karriär. Francesca är vid en tidpunkt den högst betalda musikern vid det Florentinska hovet.

Uppdraget att komponera operan La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina får hon av ärkehertiginnan av Toscana, Maria Maddalena av Österrike. Operan skrivs för att framföras i samband med ett besök av kronprins Władysław Vasa av Polen. Librettist är hovpoeten Ferdinando Saracinelli och texten är en fri tolkning baserad på Ludovico Ariostos ridderliga epos, Orlando furioso från 1515, men Saracinelli införlivar även delar från Orlando innamorato av Matteo Maria Boiardo och Gerusalemme liberata av Torquato Tasso.

Librettot väver samman en episk riddarberättelse med politiska händelser av både lokal och internationell betydelse. Och i typisk barockopera-stil tillåts även hjältar vara vankelmodiga veklingar, förödmjukade och tillrättavisade av dominerande, moraliskt överlägsna kvinnor.
I Caccinis opera är Alcinas rike och skönhet en illusion som riddaren Ruggiero, liksom sina föregångare, ger efter för. För hans frigörelse, krävs att den goda magikern Melissa öppnar Ruggieros ögon för realiteten och påminner honom om hans plikter som riddare. Insvept i barockens mytiska värld av sirener, monster och havsgudar, där magi och förförelse ger berättelsen en sagolik inramning, låter verket oss som åskådare reflektera över våra egna relationer, vår moral och vårt behov av njutning.

Hur överlever vi som människor i en värld hotad av krig och våldsamhet om vi samtidigt överger sinnlighet, konst och lust?

En fråga lika aktuell idag som när verket skrevs. Genom hela operahistorien ser vi i kvinnors verk en röd tråd av utforskande och omförhandling av vad opera kan vara. Efter Caccinis pionjär-arbete följer mängder av operor komponerade av kvinnor runt om i hela Europa. Flera av dessa verk möter vi i jubileumskonserten Femina Forte.

Här ryms bland annat Élisabeth Jacquet de La Guerres franska tonspråk och Maria Margherita Grimani La decollazione di San Giovanni Battista (1715) som skildrar den välkända bibliska berättelsen om Johannes Döparen, som tillfångatagen av kung Herodes, halshuggs efter att Salome krävt hans huvud på ett fat. Maria Antonia Walpurgis Il trionfo della fedeltà  (1754) är av mer idyllisk karaktär, men full av opera serians dramatik och virtuositet. Maria Teresa Agnesi Pinottinis L’Insubria consolata från 1766 är komponerad till förlovningsfesten för den lombardiska prinsessan Maria Ricciarda Beatrice d’Este och den habsburgske prinsen Ferdinand av Österrike. Ett verk där politik och operakonst vävs tätt samman.

Jubileumskonserten, som presenterar verk ur både den tyska, franska och italienska repertoaren, markerar Den Andra Operans 10-års jubileum, ett decennium fyllt av utforskande, lustdriven djupdykning i arkiven och iscensättande av unika verk. Kanske kan vi se fram emot att Caccini, Grimani och Walpurgis slutligen får den plats som redan förärats Gluck, Mozart och Wagner.

Sommarens festival ger oss också möjlighet att vandra i fotspåren efter Wilhelmina von Bayreuth. I ett levande porträtt av en kompositör, kulturmecenat och syster till den svenska drottningen Lovisa Ulrika möter vi bland annat hennes tragiska opera Argenore från 1740. Men Wilhelmines insats för operavärlden slutar inte där, som markgrevinna förvandlade hon Bayreuths lilla hov till ett blomstrande konstnärligt centrum med musik, filosofi och konst i fokus. På hennes initiativ byggdes det berömda Markgräfliches Opernhaus i Bayreuth, i dag på UNESCO:s världsarvslista och ett tydligt uttryck för en större kulturvision.

Årets fokus på kvinnors opera är en kärleksförklaring till operakonsten, en förnyelse av operans sanna historia och ett smakprov på vad som finns kvar att återuppväcka. Det är också en påminnelse om vad vi förlorar om vi envist håller kvar vid en ensidig syn på vad som hör hemma på våra operascener.  Att få uppleva dessa verk är en gemensam upptäcktsfärd i nyskapande succéer, musikdramatik som skälver av intensitet och libretton med nya perspektiv.

Så låt oss minnas hur allt började. När Francesca Caccini skrev La liberazione pågick den florentinska musikreformen. Den nya sångstilen blev startskottet för operan som konstform, och i sin opera varvar Caccini recitativ, arior, körer och färgrika instrumentala partier i ett musikaliskt universum där den kvinnliga erfarenheten är etablerad, självklar och inspirerande.

Urpremiären skedde i en extravagant iscensatt föreställning den 3 februari i Villa di Poggio Imperiale i Florens år 1625. Verket avslutades med en hästbalett framförd av inte mindre än tjugofyra ryttare på villans yttre borggård.

Tre år efter urpremiären spelades La liberazione i Warszawa, och den anses allmänt vara den första italienska operan som någonsin sattes upp utanför Italien. Efter närmare 300 år i glömska sattes La liberazione upp i Köln 1983 och har sedan dess spelats runt om i Europa.

Nu välkomnar vi Caccinis opera till Sverige och tar likt hjälten Ruggiero klivet ut ur okunskapens mörker, frigör oss från fördomen om operans historia och slår följe mot en ljusnande opera-framtid.

Låt Confidencen Opera & Music Festival – FEMALE EDITION bli startskottet för en operarevolution, för det är inte operahistorien som är ojämnställd, det är historieskrivningen …

Bente Rolandsdotter
Konstnärlig ledare Den Andra Operan